Retinal venocklusion - orsaker, behandling och stöd

Publicerat 10 oktober 2024

Retinal venocklusion, eller RVO, är en ögonsjukdom där en ven i näthinnan blockeras. Blockeringen av venen stör blodflödet i näthinnan, vilket kan leda till blödningar och vätskeansamlingar. Dessa förändringar kan leda till en akut minskning av synskärpan. Till följd av detta kan ett så kallat makulaödem uppstå, vilket permanent kan försämra synskärpan. Snabb diagnos och lämplig terapi kan hjälpa till att bibehålla eller förbättra din syn trots RVO.

Personer mellan 60 och 70 år utvecklar oftast retinal venocklusion (RVO), och sjukdomen påverkar vanligtvis bara ett öga. Risken att en ven i det andra ögat också blockeras inom fem år är mellan 5 och 12 procent.

Venen i näthinnan blockeras ofta av en blodpropp som fastnar i ett trångt område (trombos). Fettavlagringar på artärernas kärlväggar (arterioskleros) i näthinnan kan också främja RVO. Blockeringen av venen kan leda till att blod kan inte längre flöda fritt. Blodstockningen pga blockeringen gör att trycket i venen ökar. Detta kan göra att blod eller vätska läcker och samlas i näthinnan. Försämrad blodcirkulation i näthinnan kan också leda till dålig tillförsel av näringsämnen och syre. Svårighetsgraden av synnedsättning på grund av RVO beror på om venen är helt eller delvis blockerad. Det spelar också en avgörande roll vilken ven som påverkas av blockeringen. Det finns två huvudformer av RVO:

Centralvensocklusion (CRVO)

Den centrala venen i näthinnan är blockerad. En central venocklusion visar sig vanligtvis som en plötslig, smärtfri synförlust på ena ögat.

Venös grenocklusion (BRVO)

Vid venös grenocklusion (BRVO) påverkas en mindre gren av den centrala venen i näthinnan av blockeringen. Detta kan ibland vara symptomfritt, men det kan också yttra sig som suddig syn. Grenvensocklusioner är vanligare än centrala venocklusioner.

Den starkaste riskfaktorn för retinal venocklusion (RVO) är högt blodtryck. Andra viktiga riskfaktorer inkluderar förhöjda blodfettnivåer, diabetes och blodkoagulationsrubbningar. Dessa blodkoagulationsrubbningar ökar särskilt risken för att utveckla RVO hos yngre personer.

Symtomen vid retinal venocklusion (RVO) varierar beroende på svårighetsgrad och var blockeringen sitter. RVO kan visa sig som en plötslig, mild till kraftig försämring av synskärpan, som ofta börjar med dimsyn och utvecklas över flera dagar. Ofta är synnedsättningen mer påtaglig på morgonen och kan förbättras något under dagen.

Långvariga komplikationer, som makulaödem (svullnad i gula fläcken), kan också uppstå. Vanliga symtom på makulaödem inkluderar suddig syn, färger som verkar bleka eller urtvättade, samt mörka fläckar eller linjer i synfältet.

Förloppet vid retinal venocklusion (RVO) varierar från person till person. Vissa drabbade upplever endast milda symtom och en långsam försämring av synskärpan, medan andra kan uppleva plötsliga och intensiva symtom. Typen och svårighetsgraden av RVO påverkar hur sjukdomen utvecklas, och i vissa fall kan sekundära sjukdomar uppstå som ytterligare begränsar synen.

En viktig faktor som påverkar synskärpan efter RVO är utvecklingen av makulaödem, vilket sker när vätska ansamlas under gula fläcken, den del av näthinnan som ansvarar för skarp syn. Den störda blodcirkulationen kan dessutom leda till att ögat inte får tillräckligt med syre och näringsämnen. Som en kompensation kan nya, sjuka blodkärl bildas, vilket kan förvärra makulaödem och ytterligare skada näthinnan.

Regelbundna medicinska kontroller är avgörande för att övervaka sjukdomens utveckling och tidigt upptäcka eventuella komplikationer. En tidig diagnos och snabb behandling kan öka chanserna för en effektiv behandling. Var därför uppmärksam på tecken på RVO och kontakta en ögonläkare vid misstänkta symtom.

Diagnosen av RVO kräver en noggrann undersökning av ögat av en ögonläkare och olika tester. Först kontrolleras din synskärpa med ett vanligt synprov. Därefter undersöks ögonbotten med hjälp av ett oftalmoskop, vilket låter ögonläkaren identifiera de typiska förändringar som tyder på RVO, inklusive eventuellt makulaödem.

Om synskärpan är påverkad kan en kontrastfotografering (angiografi med fluorescein, FA) genomföras för att bedöma hur mycket blodflödet till näthinnan begränsas av RVO. Detta test hjälper till att bedöma sjukdomens allvar och omfattning.

En optisk koherenstomografi (OCT) kan också användas för att bedöma makulaödem och för att övervaka hur sjukdomen utvecklas över tid.

En noggrann diagnos ger dig och ditt behandlingsteam möjlighet att tillsammans fatta beslut om den bästa behandlingsplanen för just dig.

Behandlingen av RVO beror på symtomens svårighetsgrad och hur länge de har pågått. Behandlingen riktar sig vanligtvis inte mot själva orsaken till venocklusionen, utan mot de följdsjukdomar som kan uppstå, såsom makulaödem eller bildandet av nya, sjuka blodkärl. Det är viktigt att snabbt identifiera och behandla dessa komplikationer för att bevara synen.

Din ögonläkare kan överväga olika behandlingsalternativ, beroende på din specifika situation:

För att läkemedlen ska vara effektiva injiceras den aktiva ingrediensen direkt i glaskroppen i ögat. Innan behandlingen påbörjas bedövas ögat med ögondroppar, vilket gör att ingreppet oftast är smärtfritt. Läkemedlen verkar genom att hämma vissa budbärarämnen som bildas i överskott efter en RVO. Genom att minska mängden av dessa ämnen kan de sjuka blodkärlen och deras läckage minska, vilket kan reducera svullnaden i gula fläcken.

För att minimera infektionsrisken utförs ögoninjektionerna i sterila rum eller operationssalar. Själva ingreppet tar bara några minuter och är vanligtvis smärtfritt.

Ett alternativ till ögoninjektioner kan vara ett kortisonimplantat, som placeras i glaskroppen i det drabbade ögat. Kortison kan hämma produktionen av ett budbärarämne som främjar bildandet av nya, sjuka blodkärl vid RVO.

Om det är kraftig syrebrist i näthinnan på grund av RVO kan laserbehandling användas. Detta förbättrar inte synskärpan, men efterföljande skador orsakade av RVO kan minskas genom laserbehandling.

Laserbehandling kan också vara ett alternativ utöver ögoninjektioner om svullnaden i gula fläcken fortsätter att uppstå trots behandling. Behandling vid RVO måste som regel upprepas med jämna mellanrum och sjukdomsförloppet måste övervakas noggrant. Med upprepad behandling kan du ofta bibehålla eller till och med förbättra din syn avsevärt. 

Med moderna terapier kan intervallet mellan behandlingarna kanske förlängas.  Fråga din ögonläkare vilket behandlingsalternativ som är bäst för dig.

Även om RVO kan leda till synnedsättning finns det många sätt att behålla din självständighet. Det finns olika hjälpmedel som kan underlätta vardagen och hjälpa dig att fortsätta vara aktiv, även med nedsatt synskärpa. Fråga din ögonläkare om vilka hjälpmedel som kan vara aktuella för dig. Patientorganisationer och syncentralen erbjuder också värdefull information och stöd. Här kan du även utbyta erfarenheter och idéer med andra i liknande situation. Du är inte ensam!

Många drabbade känner sig mer i kontroll när de kan påverka sjukdomen positivt. Att leva hälsosamt, med en balanserad kost och regelbunden motion, kan ha en positiv inverkan på riskfaktorer som högt blodtryck och förhöjda blodfetter.